Kvinnliga pionjärer
– jurister i nordvästra Skåne
Hundra år av utveckling innan Sverige fick sina första kvinnliga domare.
Under lång tid var juridik ett område som var stängt för kvinnor, både vad det gällde utbildning och yrkesutövning. Det dröjde fram till 1870 innan kvinnor tilläts att avlägga studentexamen och tre år senare, 1873, fick de även tillträde till universiteten och rätt till att ta akademisk examen. När det gällde juridik fick kvinnor emellertid bara lov att avlägga den lägre, mer grundläggande juristexamen. Den högre juristexamen, som bland annat krävdes för att bli domare, var fortfarande förbehållen män.
Det blev ingen anstormning av kvinnor till universiteten. Under 1800-talets sista årtionden var det ungefär bara femton kvinnliga studenter inskrivna varje läsår i Lund respektive Uppsala. Även de kvinnliga juriststudenterna var till en början väldigt få. Fram till tiden för första världskrigets utbrott hade bara sammanlagt fem kvinnor avlagt en juristexamen vid landets lärosäten.
Kvinnor fick inte ha statlig tjänst
Trots en avlagd juris kandidatexamen var arbetsmarknaden för kvinnliga jurister minst sagt begränsad vid 1900-talets början. En bestämmelse i 1809 års regeringsform hindrade kvinnor från att inneha statliga tjänster. För juristernas del innebar detta att kvinnor exempelvis inte kunde bli domare, nämndeman eller universitetslärare. Det enda juristyrke som i praktiken var öppet för kvinnliga var advokat, och det blev ofta räddningen för de kvinnor som ville arbeta med praktisk juridik. Advokatyrket var inte en statlig tjänst i Sverige vilket medförde att det inte omfattades av bestämmelsen i 1809 års regeringsform. En lagändring 1897 slog också en gång för alla fast kvinnors rätt att få uppträda som rättegångsombud för andra i domstol.
Viktig reform på 1920-talet
I början av 1920-talet genomfördes en viktig reform. År 1923 antogs den så kallade behörighetslagen som formellt sett likställde kvinnor med män i fråga om behörighet att inneha statliga tjänster. Lagändringen innehöll emellertid flera undantag. För juristernas del fick kvinnor fortfarande inte lov att inneha de högre domartjänsterna, men de fick i alla fall nu rätt att arbeta som nämndeman, tingsnotarie och domare i de lägre instanserna.
Under 1930- och 1940-talen genomfördes flera reformer som syftade till att jämställa män och kvinnor vad gällde rätten till statliga ämbeten. Behörighetslagen avskaffades så småningom och bestämmelsen i 1809 års RF som hindrade kvinnor från att inneha statliga tjänster ändrades. På 1950-talet hade alla särbestämmelser vad gällde kvinnors tillträde till tjänster inom staten med ett enda undantag (tjänst som präst inom Svenska kyrkan) tagits bort.
I praktiken dominerade dock männen fortfarande i princip i alla juristyrken. Få kvinnliga jurister återfanns på chefsposter och högre ämbeten, och majoriteten av de kvinnliga juristerna arbetade fortfarande som advokater.
1960- och 1970-talen var något av en brytningstid. Då kom de första kvinnliga domarna på högre poster (den första kvinnliga häradshövding Anna-Lisa Vinberg 1963 och det första kvinnliga justitierådet i Högsta domstolen Ingrid Gärde Widemar 1968) och de första kvinnliga juristerna på högre tjänster inom universitetsvärlden (den första kvinnliga professorn i juridik Anna Christensen 1975).
Samtidigt började allt fler kvinnor att studera på landets juristutbildningar. Utvecklingen med ett ständigt ökat antal kvinnliga jurister har därefter hållit i sig, och den verklighet som möter dagens kvinnliga jurister är minst sagt en helt annan än vad den var vid 1900-talets början.
”Damerna i Justitias tjänst” i tidskriften Charme nummer 1 1925
Modéer, Kjell Å. (1992), Skånska advokater: från prokuratorer till samfundsadvokater : om advokater i Skåne i ett historiskt perspektiv, Lund
Trolle Önnerfors, Elsa (2016): ”’Det juridiska området är det för kvinnan minst lämpliga, och det sista som hon kommer att beträda’: kvinnliga pionjärer inom juridiken i Sverige” i Arbetslinjer och långa linjer: vänbok till Mats Kumlien, Uppsala
Trolle Önnerfors, Elsa (2017), ”’Den sista verksamhet, hvartill en qvinna i allmänhet är lämplig’: Kvinnliga jurister i Sverige för hundra år sedan” i Vetenskapssocieteten i Lund. Årsbok, Lund
Trolle Önnerfors, Elsa (2020), ”Lundensiska kvinnor i Justitias tjänst” i Pallas Athenas huvud. Hundra år av humaniora, Halmstad
Svenskt kvinnobiografiskt lexikon (www.skbl.se): Karin Lindeberg och Sonja Margareta Berg von Linde (gift Montén)
Sveriges advokatsamfund 1937: porträttgalleri, Göteborg
Sveriges dödbok 1901–2013 (elektronisk resurs)
Svensk juristmatrikel (1950 och 1964), Stockholm
Tidningsartiklar och bilder från Dagens Nyheter (22/1 1932), Sydsvenska Dagbladet (12/9 2006) samt Svenska Dagbladet (22/1 1932, 28 och 29/1 1945 samt 3/6 1998)
Elin Nilsson
Under det tidiga 1900-talet var kvinnans rättsliga ställning något som livligt diskuterades. Det gällde exempelvis kvinnors myndighet (gifta kvinnor stod fortfarande under sin makes förmyndarskap), rösträtt […]
Sonja Berg von Linde
I äldre tid hade de flesta svenska städer egen domsrätt. I första instans handlades mål vid städernas rådhusrätter medan häradsrätterna dömde ute på landsbygden. Uppdelningen fanns […]
Inger Källoff
Kvinnor kunde länge inte arbeta som domare i Sverige. En bestämmelse i 1809 års regeringsform hindrade kvinnor från att inneha statliga tjänster som tillsattes genom fullmakt […]
Stina Peyron
Stina Peyron (född Bökberg) föddes 1905 i Helsingborg där pappan var skeppsredare och sjökapten. Hon tog studentexamen i Helsingborg 1925 och fortsatte därefter med juridiska studier […]
Ylva Norling Jönsson
Ylva föddes i Stockholm 1960 men växte upp i Skåne. Hon tog juristexamen vid Lunds universitet 1983. Efter det satt hon ting i Landskrona och gick […]
Advokaten Elsa Kristiansson
Klippans starke man är en kvinna och den kvinnan heter Elsa Kristiansson”, läs mer om advokaten Elsa Kristiansson, en av Skånes första kvinnliga advokater.