• Besök Helsingborg Tingsrätts officiella webbplats - Besök
    dom-logo500dom-logodom-logo500dom-logo500
    • Hem
    • Utställning
      • Släktträd och heraldik
      • Borgmästare och häradshövdingar
      • Kvinnliga pionjärer
      • Glimtar ur historien
      • Myter om domstolen
      • Modernisering
      • Domstolen och rättsstaten
    • Domstolens historia
    • Kontakt
    • Om utställningen

    Erik von Stockenström

    Erik von Stockenström föddes år 1823 i Fagersta i Västmanlands län. Hans far var Salomon von Stockenström, brukspatron på Fagersta bruk. Familjen hade i generationer arbetat med järnhantering men Erik valde en annan väg då han 1849 tog juristexamen vid Uppsala universitet.

    Under den första delen av karriären fick Erik tjänst som extra ordinarie notarie vid Svea hovrätt. Redan 1852 blev Erik vice häradshövding och efter några år borgmästare i Härnösand. Parallellt hade Erik uppdraget som adjungerad ledamot vid Härnösands hovrätt.

    Det fanns även ett politiskt intresse. Vid ståndsriksdagen 1865-1866 var Erik riksdagsman för borgarståndet i Härnösand.

    Erik valdes som borgmästare i Helsingborg 1868. Åren i Helsingborg blev många och innehållsrika. Helsingborg gick från en landsort till en stad att räkna med och som borgmästare spelade Erik en aktiv roll. År 1899 avgick Erik från uppdraget men stannade i staden till sin död 1905.

    Levde 1823–1905

    Helsingborgs borgmästare 1868–1899

    Rättvisan fick ett nytt palats

    Den tid som Erik von Stockenström verkade i präglades av stora samhälleliga förändringar. Jordbrukslandet Sverige förvandlades successivt till ett modernt industrisamhälle. Industrialisering och urbanisering gick hand i hand och för Helsingborgs del betydde detta en närmast explosionsartad befolkningsökning. Befolkningsmängden gick från strax över 5.300 år 1860 till nära 25.000 år 1900 och Helsingborg var i slutet av 1800-talet på god väg att bli Sveriges femte största stad. Det gamla rådhuset i staden kom dock att bli flitigt kritiserat och diskuterat i ett Helsingborg på frammarsch.

    Trångt i gamla rådhuset

    När von Stockenström tillträdde som borgmästare 1868 hade det dåvarande rådhuset blivit något av en skamfläck för staden. Byggnaden hade invigts 1799 och upplevdes nu som pinsamt omodern och symboliserade en svunnen tid, ett Helsingborg som inte längre fanns. Med stadens snabba tillväxt expanderade också den styrande administrationen. Den ständigt växande skaran anställda tjänstemän gjorde det snart uppenbart att rådhuset inte längre heller höll måttet rent storleksmässigt. Förutom att drätselkammaren (stadens styre) och stadsfullmäktige flyttade in i byggnaden 1863 skulle samma år en nybildad hamndirektion med nio ledamöter få plats i rådhuset. 1868 bildades också en byggnadsnämnd om fyra personer och bristen på ändamålsenliga rådslokaler började bli ett reellt problem när seklet gick in i sitt sista kvartal. 1891 hade stadsfullmäktiges ledamotsantal gått från 26 till 42 och vid sidan av ovan nämnda verksamheter rymde byggnaden också både poliskontor och häkten.

    En annan nackdel, utöver underdimensioneringen, var att rådhuset saknade källare. Detta bidrog till att häkteslokalerna i bottenvåning var allt annat än rymningssäkra. Tillförlitliga historiska källor saknas men enligt en samtida anekdot ska den beryktade stortjuven Lars Molin, alias Lasse-Maja, lyckats rymma ur en av arrestlokalerna genom att gräva sig ut under den i sand ytligt liggande muren.

    Skröna eller ej, Helsingborg skulle sättas på kartan och behövde ett nytt ståtligt rådhus, helst i nygotisk stil som i andra europeiska städer. Det nya rådhuset skulle bli en modern byggnad med hög standard, helt i stil med stadens ambitioner. Ytan skulle vara omfattande för att rymma den svällande administrationen och tillika domsalar och polisväsende. Dessutom behövdes några extra ytor som kunde hyras ut med förtjänst. Önskemålen var många.

    23 bidrag i arkitekttävling

    Som ledamot i den år 1885 nybildade rådhusbyggnadskommittén kom Erik von Stockenström att vara direkt involverad i planeringen och byggandet. Arbetet i kommittén kom dock till en början att präglas av både inre och yttre stridigheter. Von Stockenström själv avsade sig exempelvis uppdraget efter bara en månad men valdes in igen i oktober samma år. Det nya rådhusets tilltänkta placering utmynnade i ett livligt debatterande och tiden gick utan att några beslut togs. Otåligheten i staden började bli påtaglig. Efter utdragna utredningar kunde en arkitekttävling äntligen utlysas år 1889. Totalt inkom 23 bidrag och arkitekt Alfred Hellerströms förslag korades till vinnare. Tre år senare togs de första spadtagen och rådhusbygget var igång.

    Det gamla rådhuset ser litet och gammalt ut bredvid det nya palatsliknande rådhuset

    Nya och gamla Rådhuset. Två tidsepoker sida vid sida fångade på ett fotografi från 1897. Det gamla rådhuset revs bara några månader efter det nya rådhusets invigning. Det nya rådhusets fasad är i stort sett den samma idag som då. Originalfotografi av Carl Dahlquist.
    Ur Helsingborgs tingsrätts samlingar.

    Det gamla rådhusets föråldrade uppvärmningssystem med kakelugnar och järnkaminer ersattes av centralvärme och ventilation. 1891 fick också Helsingborg sitt första elverk så fotogenlampor och levande ljus kom i den nya byggnaden att vara ersatta av 550 glödlampor. Elektriciteten möjliggjorde också telefoner och byggnaden fick även andra nymodigheter såsom rinnande vatten och WC. Redan i samtiden uppmärksammades den symboliska aspekten i bilden ovan, där nytt möter gammalt. När den i samband med rådhusinvigningen publicerades i Helsingborgs dagblad framställdes det gamla rådhuset som uttjänt. Byggnaden beskrivs i ordalag som den ”för våra dagars utveckling och anspråk oansenliga byggnad” som uppförts och tjänat ett Helsingborg som ”väl snart nog endast tillhör minnenas verld”. Detta i motsats till ”det nya ståtliga rådhuset” som ska komma att tjäna som ”rättvisans palats” i det framtida Helsingborg. Ännu idag har stadsledningsförvaltningen, kommunstyrelsen och kommunfullmäktige sin hemvist i rådhuset.

    Svartvitt fotografi med hundratals människor utanför rådhusets entré vid invigningen

    Det nya rådhuset invigdes den 9 januari 1897.

    Foto ur Helsingborgs tingsrätts samling

    Två statyer på utsidan av rådhuset

    Erik von Stockenströms son Albert fick uppdraget att smycka det nya rådhusets södra och västra fasad med fyra bronsstatyer. På bilden syns de två statyer som pryder den västra fasaden.

    Bild från Stadsledningsförvaltningen, Helsingborgs stad

    Borgmästarsonen skapade rådhusets statyer

    En intressant detalj gällande byggandet av det nya rådhuset berör Erik von Stockenströms son, Albert. Trots att sonen kom att välja en helt annan yrkesbana än fadern möttes deras karriärvägar när rådhusets fasader skulle utsmyckas. Albert hade nämligen satsat på en konstnärskarriär, ett yrkesval som till en början inte fallit helt i god jord hos borgmästarfadern.

    Albert von Stockenström ansågs tidigt som en lovande konstnär och efter studier vid Konstakademin i Stockholm arbetade han från 1892 som konstnär i Paris. 1894 fick han så uppdraget att utföra de fyra bronsstatyer som idag pryder rådhusets södra och västra sida. Detta var givetvis inte helt okontroversiellt i relation till att han var son till stadens borgmästare som tillika satt som ledamot i rådhusbyggnadskommittén. Efter att Alberts tidigare lärare, den kände skulptören och professorn John Börjesson, rekommenderat honom för uppdraget svalnade dock kritiken. Den i rubriken citerade artikeln i Helsingborgs dagblad från 1896 är en enda lång och hyllande recension av Alberts färdiga arbete. Här konstateras att skulpturerna och arkitekturen ”på ett förträffligt sätt komplettera varandra”. Skribenten lyfter också fram det positiva i Alberts lokala förankring och hans bakgrund som ”Helsingborgsbarn”.

    Familjens konstnärliga bakgrund

    Konstintresset i borgmästarfamiljen går att spåra till Alberts mor, Emerentia von Stockenström (född Sohlén), som under 1890-talet började få nationell uppmärksamhet för sin skicklighet som textilkonstnär. I motsatts till fadern uppmuntrade och stöttade Emerentia sonen i hans konstnärskap. Alberts konstnärliga anlag visade sig redan i skolåldern men övriga skolstudier försummades i takt med att konstintresset tog över. Alberts skoltid vid läroverket i Helsingborg blev mycket svår. Kvarsittning, extra sommarläsning och två år i varje klass var inget som uppskattades av fadern, som vid sidan av borgmästartiteln också var inspektör vid läroverket. Albert upplevde fadern som hård, kände sig missförstådd och utpekad som familjens svarta får. Efter att först ha fått lämna läroverket i förtid och efter ett försök att utbilda sig inom byggnadsteknik skrevs Albert så slutligen in vid Konstakademin.

    Konstnärsutbildningen i Stockholm och tiden i Paris blev till en början en framgång för Albert. I den franska huvudstaden studerade han för den kände skulptören Antoine Bourdelle och umgicks med storheter som August Strindberg, Paul Gauguin och Auguste Rodin. Det var också under tiden i Paris som han fick uppdraget att smycka Helsingborgs rådhus.

    Bitterhet och avoghet mot Helsingborg

    I början av 1900-talet återvände Albert till Sverige och Helsingborg men dessvärre gick den förväntat framgångsrika konstnärskarriären i stå. Av olika anledningar uteblev de offentliga uppdragen och i vissa fall är det något oklart varför. Han vann exempelvis en tävling gällande en utsmyckning av det nya riksdagshuset i Stockholm men uppdraget gick ändå till en annan konstnär.

    Frustrerad över bakslagen upplevde han sig motarbetad och sviken. Motgångarna bidrog till att Albert efterhand också började känna en bitterhet och avoghet mot Helsingborg. Han ansåg sig aldrig ha fått det erkännande han tyckte sig förtjäna, inte minst som upphovsman till rådhusets statyer. Utan egentlig inkomst och efter båda föräldrarnas död försörjdes han en tid av sina syskon. Efter flera år av alkoholism, depression och av okänd hemvist avregistrerades Albert 1911 från folkbokföringen. År 1920 folkbokfördes han dock i småländska Ljungby där han fram till sin död 1954 främst kom att verka som landskapsmålare. Postumt har Alberts konst fått ett större erkännande och många av hans verk finns idag på Ljungby Museum.

    Källor

    Erik von Stockenström:

    Adelsvapen-Wiki: Von Stockenström nr 1936 www.adelsvapen.com
    Helsingborgs stadslexikon: Borgmästare

    Helsingborgs nya rådhus:

    Eriksson, Torkel (1996). Rådhuset i Helsingborg: Byggnaden-Konsten-Människorna. Helsingborg: AB Boktryck
    Netzler, Fritz (1985[1928]). Helsingborgsminnen från min ungdom. Faks.-uppl. Ed: C. Zakariasson
    Helsingborgs Dagblad – artiklar 18/11 1889, 6/10 1896 och 9/1 1897
    Helsingborgs stadslexikon: Albert von Stockenström, Rådhus
    Bilder ur Helsingborgs stadsarkivs samlingar samt Helsingborgs stads publika mediebank (Stadsledningsförvaltningen, Helsingborgs stad)

    Albert von Stockenström

    Eriksson, Torkel (1996). Rådhuset i Helsingborg: Byggnaden-Konsten-Människorna
    Helsingborgs dagblad, 1896-10-06
    Ljungby kommunarkiv: En annons och två livsöden https://ljungbykommunarkiv.wordpress.com/2019/11/11/en-annons-och-tva-livsoden/
    Helsingborgs stadslexikon: Albert von Stockenström https://stadslexikon.helsingborg.se/albert-von-stockenstrm/
    Wikipedia: Albert von Stockenström https://sv.wikipedia.org/wiki/Albert_von_Stockenstr%C3%B6m

    Share

    Relaterade inlägg

    21 januari, 2021

    Fredrik Hjort


    Läs mer
    18 januari, 2021

    Ossian Berger


    Läs mer
    17 januari, 2021

    Johan Bååth


    Läs mer

    Helsingborgs tingsrätt

    Konsul Perssons Plats 1
    252 25 Helsingborg
    042-199700
    helsingborgs.tingsratt@dom.se

    Besök gärna domstolens facebooksida

    Integritetspolicy