Under maj 1891 inkom anmälningar om falska mynt till Stadsfiskal Gustaf Eksandhs 
kontor i Rådhuset. Mynten undersöktes. Förfalskningarna var gjorda av tenn och enkla att skilja ut. Vittnesuppgifter pekade ut den 44-årige kringresande cigarrmånglaren Anders Nilsson från Saxtorp. Efter ett effektivt spaningsarbete kunde Detektivkonstapel C. Broddén gripa den misstänkte i Ljungbyhed och redan 20e maj sattes Nilsson i häktet i Rådhuset. Vittnena förhördes och härvan av de utprånglande mynten började nästlas upp.
Torgdagen den 13e maj köpte ynglingen Waldemar Schenk från Åsljunga en cigarr av Nilsson. När Nilsson bad att få växla en enkrona mot fyra tjugofemöringar såg Waldemar direkt att myntet var falskt. Nilsson försökte då sälja enkronan för 50 öre men Waldemar lät sig inte luras. I ett sista försök föreslog Nilsson att Waldemar skulle försöka växla myntet hos en annan torgbesökare. ”Der står en dum bonde, kan du vexla den till honom, får du femtio öre”. Det gick inte Waldemar med på.
Ett annat vittne, Drängen Carl Lindberg från Filborna, träffade Nilsson på Hotell Öresund. När Carl ätit lunch 14e maj, hade Nilsson bett Carl att köpa honom en sup. Därefter ville Nilsson köpa Carls kniv med vitt skaft. Kniven såldes för 25 öre. Nilsson föreslog sedan att han skulle få köpa Carls klocka men Carl ville inte sälja. När notan skulle betalas uppmärksammade Skänkjungfrun Botilda Magnusson omedelbart det falska myntet. Carl, som stoppat ner Nilssons enkrona och gett 75 öre i växel, insåg att han blivit lurad. Nilsson hade då redan lämnat hotellet tillsammans med sitt sällskap, en ”svartmuskig dansktalande karl”. Snart var Carl och hans lunchsällskap, Artilleristen Gustaf Landgren, på väg till Stadsfiskalen.
Under första rättegångsdagen 26e maj visade Stadsfiskal Eksandh tre falska mynt som misstänktes komma från Nilsson. Bevis presenterades, vittnena förhördes och bilden av hur mynten prånglats ut klarnade. När tre vittnen blivit förhörda tog rättegången paus. Det fjärde vittnet, Waldemar Schenk, hade inte kunnat infinna sig pga en resa i Halland för att köpa lamm. Rättegången sköts upp i två veckor och återupptogs 16e juni. Genom hela rättegången förnekade Nilsson all inblandning. Den ”svartmuskige dansktalande karlen” förblev oidentifierad. Vem som präglat mynten från början kom aldrig fram.
Sista rättegångsdagen föll domen. Ett år och tre månaders straffarbete samt att ”vara förlustig medborgerligt förtroende” i tre år. Det innebar att Nilsson inte fick rösta eller vittna och han fick heller inte inneha en offentlig tjänst eller ett yrke som krävde gott anseende. Det var tredje gången Nilsson dömdes. Tidigare var han dömd för två resor stöld. Efter avtjänat straff drog sig Nilsson tillbaka till sitt friköpta hus med 2 ½ tunnland i Saxtorp, där hans hustru väntade med deras tre barn. Kanske återgick han till sitt ursprungsyrke som skräddare…
